Blek taggsvamp

Upptäckte till min förvåning att det fortfarande fanns taggsvamp kvar i skogen! Tog en promenad förbi ett ställe som jag inte hunnit besöka tidigare i år, och minsann om jag inte fick ihop nästan 500 g! Nu är den rensad, stekt och ligger i frysen! Mask i bara två. Vilket svampår det är i år!

Chili

Dagen före frosten som drabbade oss för någon vecka sedan fick chilin Espelette flytta inomhus. Det verkar den vara ganska nöjd med, för nu har den första frukten mognat. I och med detta så är jag i det närmaste framme vid målet att kunna vara själförsörjande på den kryddor som går att odla här hemma i Sverige, och som förekommer i vårt kök, det vill säga: Oregano, Basilika, Timjan, Rosmarin, Vitlök, Enbär och så chili då. Sedan använder vi ju så klart Peppar, Kanel, Kardemumma, och Anis också. Även Fänkål och Ingefära använder vi ju, och fänkål borde vi ju kunna åstadkomma, men ingefära?
Just nu är jag i alla fall väldigt nöjd!

Svamp, svamp, svamp...

Det blev ju ett riktigt svampår i alla fall!

Hade jag inte haft jobbet och barnen att tänka på hade jag varit i svampskogen absolut hela tiden, men nu hinner jag inte plocka så mycket som jag skulle vilja tyvärr.

En riktigt rejäl blomkålssvamp hittade jag i alla fall bakom jobbet en dag!

 

 Och massor av sopp har det blivit- olika sorter, men jättefina! Det finns år när jag helt ignorerar sopparna eftersom det är så mycket larver i dem, men i år har det vart annorlunda!

Här kommer slutligen en bild på min hemmagjorda svamptork! Ett bakplåtsställ som man spänner fast kökshandukar med klädnypor på! Inte snyggt, men funktionellt!

Det vilda köket...

Så här dags på året brukar jag ha fullt med blåbär, hallon och en första omgång kantareller i frysen...
Men i år fanns det inte ett enda blåbär på mitt vanliga ställe, och när jag kollade till hallonen i helgen så var buskarna bara fulla av förtorkade kart.
Och kantarellställena...

Ja detta är resultatet av helgens runda på mina bästa ställen! Jag har ett fantastiskt ställe som brukar vara alldeles överfullt av sommarkantareller, alltså den gräddvita, knubbiga sortens kantarell, men där fanns det bara tre små eländiga svampar!
Svampen kan man ju hoppas kommer igen, men hallon ocb blåbär får vi nog vara utan denna vinter...

Renovering av lavoir

I början på sommaren blev jag ägare till dessa två möbler. En lavoir och ett symaskinsunderrede. Båda två var i ett bedrövligt skick!

Lavoiren är den möbel jag först gripit mig an! Efter en mailkonversation med en Britta Tunberg som skrivit boken Renovera och klä om gamla möbler fick jag reda på att denna är tillverkad runt förra sekelskiftet, målad med linoljefärg, och att den lilla randen är målad med färgen Caput Mortum, vilket är ovanligt, hon har bara sett den i blått och guld tidigare.

Den såg som sagt för hemsk ut. Skivan var sprucken, färgen på skickan var krackelerad, färgen på sidorna kritade och på dörren flagade den...
Dessutom saknades den lilla tvålhyllan som skall sitta i bakkant.

Det allra finaste hade ju varit att plugga med träpluggar. Men att borra två hål som skulle mötas perfekt, det hade jag helt enkelt inte gått i land med. Så det blev tre, långa, försänkta träskruvar. Och så lim förstås. Och sedan spackel på det. Mycket spacklande och mycket sandpapprande har det blivit!

Idag var det dags för andra strykningen med linoljefärg!
Jag kan inte påstå att det blir perfekt på något sätt! Linoljefärg är jobbigt att måla med, både rent fysiskt, och eftersom det verkligen inte är någon förlåtande färg. Alla skavanker i underarbetet syns obönhörligen! Dessutom krävs ganska många lager för att det ska täcka ordentligt. Insidan på skåpet var ju ursprungligen omålad, men jag ville måla den för att det kändes frächast så, men man ser ju hur flammigt det fortfarande är efter två strykningar. Torktiden är ju också lång, vilket är lite frustrerande. (Och färgen är dyr.)
Det är alltså inte alltid helt lätt att vara miljövänlig och historiskt korrekt! Men jag hoppas att det kommer vara värt det när jag är klar!

Lökfläta

Av de cirka 50 gram sättlök jag petade ner i jorden i våras blev det ca 350 g lök! Jag vill minnas att det var omkring 14 sättlökar, och här har jag betydligt fler. Ytterligare några ligger i ett paket och ska skickas i väg till en vän.
Eftersom jag i år kommer att få mycket lök att hålla reda på letade jag upp en instruktion om hur man gör lökflätor, och den finns här för den som är intresserad!
Nu gäller det bara att hitta ett bra ställe att hänga löken på! Det bästa hade ju varit ett märkt och svalt skafferi, men något sådant har vi inte att tillgå här, så det får nog bli i förrådet i hallen där vi förvarar leksaker som det inte är sässong för, verktyg, strykbrädan med mera sådant...

Hänt på balkongen 2014-08-09

Min lilla chiliplanta har fått en rejäl frukt. Detta är sorten Espelette, som jag valde efter mycket funderande. Viktigt för mig var att den skulle ha smak utan att vara för stark, att det skulle gå att lagra bra genom torkning, och att det skulle funka bra att odla i en kruka ute på balkongen.

Nu efteråt har jag upptäckt att det är en anrik chili jag valt! Så här står det på Svenska Chilipepparföreningens hemsida:

"Piment d'Espelette är en mycket speciell chilepeppar som odlas i byn Espelette i den franska regionen Aquitaine i sydvästra Frankrike. Piment d'Espelette är klassificerad som en AOC-produkt (skyddad ursprungsbeteckning) precis som franska viner och roquefortost. Endast en viss mängd odlas och produceras varje år. Plantan blir 50-60 cm hög. Frukterna mognar från grönt till rött och blir 8 - 12 cm långa och 2 - 4 cm breda. De har en cylindrisk och avsmalnande form med markerad spets. Denna sort passar utmärkt för utomhusodling men den trivs också bra i kruka på altan, balkong eller i växthus. De gröna frukterna har stort matlagningsvärde som stekt grönsak, i äggrätter eller i såser, grytor och soppor. Piment d'Espelette kommer ursprungligen från Mexiko och Sydamerika och hittade till Frankrike under 1600-talet. Idag är denna exklusiva chilepeppar en viktig och populär ingrediens i det sydfranska och baskiska köket. Piment d'Espelette skördas i slutet av sommaren och i september hängs karakteristiska girlanger av chilepeppar från balkonger och husväggar i hela området. Efter att frukten torkats, rostas den för att sedan malas till ett grovt orangefärgat pulver. Det färdiga pulvret har en nyanserad och fyllig, mogen karaktär och en kryddighet som kännetecknas av en djärv men subtil hetta. Mald Piment d'Espelette är en mycket behaglig och god krydda. Prova i soppor och såser men smaksätt mot slutet av tillagningen för att bevara den fulla smaken. Den går bra ihop med ägg, fisk, kött, potatis och andra grönsaker. Passar även att använda som ett något mildare alternativ till cayennepeppar. Styrkan ökar i frukterna i takt med mognaden. Det malda pulvret är något starkare och uppgifter tyder på cirka 4000 scovillegrader. Det är dock inte bekräftat. En mycket populär och årlig festival hålls i oktober för piment d'Espelette."  I samma kruka som chilin, delvis stödd på denna, växer en ärta. Den sådde jag ganska sent, eftersom jag fick den i ett fröbyte, och då hade jag inte plats för den i landet. Så jag sådde bara två frön för att se hur den skull bli, och dessa planterade jag tillsammans med chilin i en större kruka på balkongen. Den här sorten får häftiga, lila, ärtskidor och heter Blauwshokker. Ärtorna, som jag inte ännu sett, skall dock ha ordinär grön färg, men vara utmärkta att frysa, vilket ju är bra om jag får i gång en rejäl produktion.