Vitt vinbär- min lilla stickling

I juni 2012 bröt jag en liten kvist från en buske med vita vinbär i en gammal trädgård utanför Gränna. Min släkt kommer ifrån Gränna, men inte precis där den här busken finns, så det var lite fräckt av mig faktiskt...
Men varken då eller nu är det någon som bor i huset eller tar vara vinbären, så jag har inget större dåligt samvete.
Vinbär förökas ju vanligen med avläggare, alltså att man böjer ner en gren, täcker över den med jord och väntar tills den har bildat rötter, klipper av grenen och flyttar den nya plantan till den plats där man vill ha den.
Men jag satte min lilla stickling i en vas i fönstret, och efter två veckor började den få rötter. Fyra veckor senare, 21 juli, såg rötterna ut så här, och då planterade jag den i kruka som jag hade på balkongen under sommaren.

Fram på sensommaren planterade jag den på mina föräldrars gård. Anledningen till att den inte kom till kolonilotten är att jag vill ha med mig den när jag någon gång hittar mitt eget lilla ställe, och på kolonin finns det mördarsniglar, vilket jag inte vill ha med mig!
Idag tittade jag till mitt lilla vinbär. Tyvärr så står det inte så bra, inträngt bland gräs och elände på vedbacken, men helt tappert har det åstadkommit ett gäng bär! Jag smakade, men de var inte mogna än, vilket gläder mig. Både röda och svart vinbär är mogna här nu, och detta gör ju att man får en längre vinbärssässong om man satsar på olika sorter!

 Funderar nu på om inte denna lilla buske ska få flytta till ett bättre ställe, ska förhandla lite med föräldrarna om detta! Sedan är också frågan om den bör klippas för att bli lite buskigare? Det krävs en del påläsning.
Men den som vill ska alltså veta att det är fullt möjligt att föröka vinbär med sticklingar!