tisdag 12 augusti 2014

Det vilda köket...

Så här dags på året brukar jag ha fullt med blåbär, hallon och en första omgång kantareller i frysen...
Men i år fanns det inte ett enda blåbär på mitt vanliga ställe, och när jag kollade till hallonen i helgen så var buskarna bara fulla av förtorkade kart.
Och kantarellställena...
Ja detta är resultatet av helgens runda på mina bästa ställen! Jag har ett fantastiskt ställe som brukar vara alldeles överfullt av sommarkantareller, alltså den gräddvita, knubbiga sortens kantarell, men där fanns det bara tre små eländiga svampar!
Svampen kan man ju hoppas kommer igen, men hallon ocb blåbär får vi nog vara utan denna vinter...

måndag 11 augusti 2014

Renovering av lavoir

I början på sommaren blev jag ägare till dessa två möbler. En lavoir och ett symaskinsunderrede. Båda två var i ett bedrövligt skick!
Lavoiren är den möbel jag först gripit mig an! Efter en mailkonversation med en Britta Tunberg som skrivit boken Renovera och klä om gamla möbler fick jag reda på att denna är tillverkad runt förra sekelskiftet, målad med linoljefärg, och att den lilla randen är målad med färgen Caput Mortum, vilket är ovanligt, hon har bara sett den i blått och guld tidigare.
Den såg som sagt för hemsk ut. Skivan var sprucken, färgen på skickan var krackelerad, färgen på sidorna kritade och på dörren flagade den...
Dessutom saknades den lilla tvålhyllan som skall sitta i bakkant.
Det allra finaste hade ju varit att plugga med träpluggar. Men att borra två hål som skulle mötas perfekt, det hade jag helt enkelt inte gått i land med. Så det blev tre, långa, försänkta träskruvar. Och så lim förstås. Och sedan spackel på det. Mycket spacklande och mycket sandpapprande har det blivit!
Idag var det dags för andra strykningen med linoljefärg!
Jag kan inte påstå att det blir perfekt på något sätt! Linoljefärg är jobbigt att måla med, både rent fysiskt, och eftersom det verkligen inte är någon förlåtande färg. Alla skavanker i underarbetet syns obönhörligen! Dessutom krävs ganska många lager för att det ska täcka ordentligt. Insidan på skåpet var ju ursprungligen omålad, men jag ville måla den för att det kändes frächast så, men man ser ju hur flammigt det fortfarande är efter två strykningar. Torktiden är ju också lång, vilket är lite frustrerande. (Och färgen är dyr.)
Det är alltså inte alltid helt lätt att vara miljövänlig och historiskt korrekt! Men jag hoppas att det kommer vara värt det när jag är klar!

lördag 9 augusti 2014

Lökfläta

Av de cirka 50 gram sättlök jag petade ner i jorden i våras blev det ca 350 g lök! Jag vill minnas att det var omkring 14 sättlökar, och här har jag betydligt fler. Ytterligare några ligger i ett paket och ska skickas i väg till en vän.
Eftersom jag i år kommer att få mycket lök att hålla reda på letade jag upp en instruktion om hur man gör lökflätor, och den finns här för den som är intresserad!
Nu gäller det bara att hitta ett bra ställe att hänga löken på! Det bästa hade ju varit ett märkt och svalt skafferi, men något sådant har vi inte att tillgå här, så det får nog bli i förrådet i hallen där vi förvarar leksaker som det inte är sässong för, verktyg, strykbrädan med mera sådant...

Hänt på balkongen 2014-08-09


Min lilla chiliplanta har fått en rejäl frukt. Detta är sorten Espelette, som jag valde efter mycket funderande. Viktigt för mig var att den skulle ha smak utan att vara för stark, att det skulle gå att lagra bra genom torkning, och att det skulle funka bra att odla i en kruka ute på balkongen.
Nu efteråt har jag upptäckt att det är en anrik chili jag valt! Så här står det på Svenska Chilipepparföreningens hemsida:


"Piment d'Espelette är en mycket speciell chilepeppar som odlas i byn Espelette i den franska regionen Aquitaine i sydvästra Frankrike. Piment d'Espelette är klassificerad som en AOC-produkt (skyddad ursprungsbeteckning) precis som franska viner och roquefortost. Endast en viss mängd odlas och produceras varje år.
Plantan blir 50-60 cm hög. Frukterna mognar från grönt till rött och blir 8 - 12 cm långa och 2 - 4 cm breda. De har en cylindrisk och avsmalnande form med markerad spets. Denna sort passar utmärkt för utomhusodling men den trivs också bra i kruka på altan, balkong eller i växthus. De gröna frukterna har stort matlagningsvärde som stekt grönsak, i äggrätter eller i såser, grytor och soppor.
Piment d'Espelette kommer ursprungligen från Mexiko och Sydamerika och hittade till Frankrike under 1600-talet. Idag är denna exklusiva chilepeppar en viktig och populär ingrediens i det sydfranska och baskiska köket. Piment d'Espelette skördas i slutet av sommaren och i september hängs karakteristiska girlanger av chilepeppar från balkonger och husväggar i hela området. Efter att frukten torkats, rostas den för att sedan malas till ett grovt orangefärgat pulver. Det färdiga pulvret har en nyanserad och fyllig, mogen karaktär och en kryddighet som kännetecknas av en djärv men subtil hetta. Mald Piment d'Espelette är en mycket behaglig och god krydda. Prova i soppor och såser men smaksätt mot slutet av tillagningen för att bevara den fulla smaken. Den går bra ihop med ägg, fisk, kött, potatis och andra grönsaker. Passar även att använda som ett något mildare alternativ till cayennepeppar.
Styrkan ökar i frukterna i takt med mognaden. Det malda pulvret är något starkare och uppgifter tyder på cirka 4000 scovillegrader. Det är dock inte bekräftat. En mycket populär och årlig festival hålls i oktober för piment d'Espelette."

 I samma kruka som chilin, delvis stödd på denna, växer en ärta. Den sådde jag ganska sent, eftersom jag fick den i ett fröbyte, och då hade jag inte plats för den i landet. Så jag sådde bara två frön för att se hur den skull bli, och dessa planterade jag tillsammans med chilin i en större kruka på balkongen.
Den här sorten får häftiga, lila, ärtskidor och heter Blauwshokker. Ärtorna, som jag inte ännu sett, skall dock ha ordinär grön färg, men vara utmärkta att frysa, vilket ju är bra om jag får i gång en rejäl produktion.

torsdag 7 augusti 2014

Hänt på kolonilotten 2014-08-07

 I Stockholm blev det en besök på Rosendals Trädgård. En mycket inspirerande plats som jag kanske återkommer till. Där fanns en plantbutik, som i och för sig inte var så särskilt billig, kan som exempel nämna att en påse Runåbergs fröer kostade 40 kr, medan den om man handlar direkt kostar 25, plus porto så klart. Nu kan jag ha en viss förståelse för detta, då ju trädgården måste ha inkomster. Så jag stödde den genom att köpa några plantor.
Först och främst en sparris! Nu vill ju sparrisar inte växa i lerjord, men jag gör ändå ett försök! Har satt den i en nygtävs grop med köpejord, eftersom jag någonstans i mitt googlande har hittat information att de, även om de inte frodas, ger en viss avkastning på sådan jord. Vi får se hur det går! Och det bästa är att om man köper en hel planta dår man provsmaka några skott redan första året... även om den kanske är allra bäst att låta bli!
Framför den har ett gult smultron och en vit jordgubbe med annanasliknande smak fått sin plats. Även dessa fick följa med från Stockholm.
 Luftlöken som jag satte för ett tag sedan har kommit upp med små strån, och det har även sallad och rödbetor som jag direktsådde innan resan till Stockholm. Jag har ju även några rödbetor i paperskrukor här hemma på den heta balkongen som har fått en betydligt bättre start och redan är större än de direktsådda fast de är sådda senare.

Min nyköpta spenat åkte ner i jorden idag, lite grann av den i alla fall! I två väldigt sneda fåror, jag hade lite bråttom just då för det var dags att åka hem. Detta är nackdelen med en kolonilott; man kan inte bara gå ut och fixa det som ska fixas, det är ett litet projekt att ta sig dit och kräver lite planering.

onsdag 6 augusti 2014

Veckans vegetariska: indisk linsgryta med stekpannebröd

Idag var det vegetariskt igen! Vi har ingen bestämd dag, utan tat en dag som passar, men en dag i veckan ska det vara!
Den här gången testade vi ett recept på linsgryta från Kung Markatta. Efter ett visst googlande har vi förstått att linsgryta kan vara väldigt många olika saker, allt från vanlig köttfärssås med köttfärsen utbytt mot linser till mer kryddstarka saker med inspiration från Sydamerika, Afrika eller Indien. Vi valde då Indien, och jag har för första gången i mitt liv lagat mat med kokosmjölk. (Ja sådana är vi...)
Tre personer i familjen åt med god aptit, den fjärde var inte sårskilt imponerad men gillade brödet, och det var verkligen jättegott, men gick hårt åt gjutjärnspannan.
Vill man laga billig mat är den här rätten perfekt! Nu köpte jag inte Kung Markattas egna ingredienser, för de finns inte i vår lokala butik, men kravmärkta tomater, kokosmjölk, linser, filmjölk och mjöl av annat märke, och ändå räknade vi ut att hela lunchen kostade cirka 35 kr för hela familjen! Det är inte illa!

tisdag 5 augusti 2014

Höstsådd

Inspirerad av Skillnadens Trädgård ville jag prova att höstså lite. Mina rödbetor har ju tittat upp, men det finns ju plats i landet nu när löken plockas upp så...
Jag ville prova med spenat också, den behöver ju inte bli så stor! Men att få tag på grön var inte det lättaste! Var både på Plantagen och Granngården, men de hade skickat tillbaka sina fröer. Men på Blomsterlandet har de hängt med på vad som händer i odlarsverige. I alla fall har Nelson gjort det! Inte nog med att de har fröer, de har även delat in dem i olika grupper utifrån vilka som kan sås nu för att ge skörd i höst (tex spenat), vilka som kan odlas inne under vintern (tex basilika) och vilka som kan sås precis innan vintern för en tidig start nästa vår (t ex olika rotgrönsaker)
Jag blev så inspirerad att både svartrot och basilika fick följa med hem vid sidan av spenaten! Önskar nästan att jag hade köpt en machesallad också....

måndag 4 augusti 2014

Hänt på kolonilotten 2014-08-14, Potatislök

Idag har jag skördat potatislöken! I våras fick jag ett antal sättlökar efter att jag efterlyst sorten på Alternativ.
Jag har tidigare fått lök av två varianter som samlades in av fröuppropet, men tyvärr har jag haft ihjäl den i samband med en flytt, vilket jag grämer mig mycket över. Den här har jag inget sortnamn på, men jag är ändå väldigt glad att jag fått tag i den!
Vitsen med potatislök är, för mig, att den går att förvara i vanlig rumstemperatur under en hel vinter och att den växer som en vitlök, alltså att man sätter klyftor som under sommaren blir till ett helt gäng små lökklyftor. Alltså kan man bli självförsörjande på inte bara själva löken utan även utsädet till denna! Helt perfekt!
I övrigt är det ju en ganska opraktisk lök eftersom klyftorna är små...
Så här står det om potatislöken på Fröuppropets/ Programmet för odlad mångfalds hemsida:

Nu är det dags att skörda potatislöken!
Potatislök, piplök, klyftlök och schalottenlök - benämningen på dessa lökar skiftar från plats till plats. De är alla varieteter av gul lök. Dessa lökar har odlats från norr till söder långt innan det blev möjligt att köpa sättlök till stor gul lök. Potatislöken (allium cepa tillhör Potatislök-gruppen) som den kallas botaniskt, bildar många sidolökar, beskrivs som starkare i smaken och tåligare att lagra. Lökarna är mycket hållbara, de går att förvara upp till två i rumstemperatur utan att de gror, ruttnar eller torkar.

Till Fröuppropets insamling har det kommit in 14 olika sorters potatislökar. Om en av lökarna, som fått namnet Hilda från Borgå berättar Hildas barnbarn:
"i maj, eller när jorden reder sig, tar man "sätulöuk" och planterar med 10- 12 cm avstånd. Andra veckan i augusti är det dags att ta upp löken. Den breds ut på en presenning och vänds försiktigt då och då för att torka. Det är viktigt att löken hanteras varsamt! När den torkat är det dags att tvinna löken. Man greppar tag i lökens rotända med vänster hand och blaständen med höger och tvinnar så att blasten eller piporna lossnar och det blir en hopsnurrad "tutt" i ena änden. Sedan plockas "sätulöuken" bort och stora och små lökar sorteras för sig i nätpåsar. Stora lökar används till lökbiffar och små till soppor och grytor. "*

Alternativ finns det också lite att läsa.

Stadsodling i Stockholm

En av mina allra bästa vänner bor i Stockholm. Tyvärr, för det gör att vi träffas alldeles för sällan. Men nu helgen var det dags för ett sommarbesök. Stockholm är en främmande värld när man kommer från småstaden, och min vän lever också med en önskan att få komma ut på landet. Så hon odlar på balkongen! På tredje våningen en bit bortanför globen odlar hon ärtor, tomater, gurka, rädisor, smultron, och faktiskt även majs!
Majsen växer i höga och smala konservburkar, och trots att de fått en ofrivig torkperiod så är det minsann kolvar på den! Den är minst lika fin som min frilandsodlade!
 Ett nytillskott i min väninnas odling är vinrankan som just nu står en vit tunna under smultronen. Ska bli väldigt roligt att se hur det går med den. Eftersom hon har gröna fingrar och dessutom är väldigt duktig på att isolera saker och ting under vintern kommer det säkert att gå jättebra!
Innan barnen kom hade min väninna och hennes man även bin! Bikuporna stod i åkerkanten hos en bonde strax utanför Stockholm, han var glad för pollineringshjälpen och de fick färsk och gyllene honung! Eftersom det här projektet tog tid, det är omständigt att ta sig ut från stan och sköta om bina, så lade de ner denna verksamhet för några år sedan när barnen tog mer av tiden, men förhoppningsvis kommr även de att hitta ett ställe på landet och kan börja om med bina. Då ska de få lära mig!