Blek taggsvamp

Upptäckte till min förvåning att det fortfarande fanns taggsvamp kvar i skogen! Tog en promenad förbi ett ställe som jag inte hunnit besöka tidigare i år, och minsann om jag inte fick ihop nästan 500 g! Nu är den rensad, stekt och ligger i frysen! Mask i bara två. Vilket svampår det är i år!

Chili

Dagen före frosten som drabbade oss för någon vecka sedan fick chilin Espelette flytta inomhus. Det verkar den vara ganska nöjd med, för nu har den första frukten mognat. I och med detta så är jag i det närmaste framme vid målet att kunna vara själförsörjande på den kryddor som går att odla här hemma i Sverige, och som förekommer i vårt kök, det vill säga: Oregano, Basilika, Timjan, Rosmarin, Vitlök, Enbär och så chili då. Sedan använder vi ju så klart Peppar, Kanel, Kardemumma, och Anis också. Även Fänkål och Ingefära använder vi ju, och fänkål borde vi ju kunna åstadkomma, men ingefära?
Just nu är jag i alla fall väldigt nöjd!

Svamp, svamp, svamp...

Det blev ju ett riktigt svampår i alla fall!

Hade jag inte haft jobbet och barnen att tänka på hade jag varit i svampskogen absolut hela tiden, men nu hinner jag inte plocka så mycket som jag skulle vilja tyvärr.

En riktigt rejäl blomkålssvamp hittade jag i alla fall bakom jobbet en dag!

 

 Och massor av sopp har det blivit- olika sorter, men jättefina! Det finns år när jag helt ignorerar sopparna eftersom det är så mycket larver i dem, men i år har det vart annorlunda!

Här kommer slutligen en bild på min hemmagjorda svamptork! Ett bakplåtsställ som man spänner fast kökshandukar med klädnypor på! Inte snyggt, men funktionellt!

Det vilda köket...

Så här dags på året brukar jag ha fullt med blåbär, hallon och en första omgång kantareller i frysen...
Men i år fanns det inte ett enda blåbär på mitt vanliga ställe, och när jag kollade till hallonen i helgen så var buskarna bara fulla av förtorkade kart.
Och kantarellställena...

Ja detta är resultatet av helgens runda på mina bästa ställen! Jag har ett fantastiskt ställe som brukar vara alldeles överfullt av sommarkantareller, alltså den gräddvita, knubbiga sortens kantarell, men där fanns det bara tre små eländiga svampar!
Svampen kan man ju hoppas kommer igen, men hallon ocb blåbär får vi nog vara utan denna vinter...

Renovering av lavoir

I början på sommaren blev jag ägare till dessa två möbler. En lavoir och ett symaskinsunderrede. Båda två var i ett bedrövligt skick!

Lavoiren är den möbel jag först gripit mig an! Efter en mailkonversation med en Britta Tunberg som skrivit boken Renovera och klä om gamla möbler fick jag reda på att denna är tillverkad runt förra sekelskiftet, målad med linoljefärg, och att den lilla randen är målad med färgen Caput Mortum, vilket är ovanligt, hon har bara sett den i blått och guld tidigare.

Den såg som sagt för hemsk ut. Skivan var sprucken, färgen på skickan var krackelerad, färgen på sidorna kritade och på dörren flagade den...
Dessutom saknades den lilla tvålhyllan som skall sitta i bakkant.

Det allra finaste hade ju varit att plugga med träpluggar. Men att borra två hål som skulle mötas perfekt, det hade jag helt enkelt inte gått i land med. Så det blev tre, långa, försänkta träskruvar. Och så lim förstås. Och sedan spackel på det. Mycket spacklande och mycket sandpapprande har det blivit!

Idag var det dags för andra strykningen med linoljefärg!
Jag kan inte påstå att det blir perfekt på något sätt! Linoljefärg är jobbigt att måla med, både rent fysiskt, och eftersom det verkligen inte är någon förlåtande färg. Alla skavanker i underarbetet syns obönhörligen! Dessutom krävs ganska många lager för att det ska täcka ordentligt. Insidan på skåpet var ju ursprungligen omålad, men jag ville måla den för att det kändes frächast så, men man ser ju hur flammigt det fortfarande är efter två strykningar. Torktiden är ju också lång, vilket är lite frustrerande. (Och färgen är dyr.)
Det är alltså inte alltid helt lätt att vara miljövänlig och historiskt korrekt! Men jag hoppas att det kommer vara värt det när jag är klar!

Lökfläta

Av de cirka 50 gram sättlök jag petade ner i jorden i våras blev det ca 350 g lök! Jag vill minnas att det var omkring 14 sättlökar, och här har jag betydligt fler. Ytterligare några ligger i ett paket och ska skickas i väg till en vän.
Eftersom jag i år kommer att få mycket lök att hålla reda på letade jag upp en instruktion om hur man gör lökflätor, och den finns här för den som är intresserad!
Nu gäller det bara att hitta ett bra ställe att hänga löken på! Det bästa hade ju varit ett märkt och svalt skafferi, men något sådant har vi inte att tillgå här, så det får nog bli i förrådet i hallen där vi förvarar leksaker som det inte är sässong för, verktyg, strykbrädan med mera sådant...

Hänt på balkongen 2014-08-09

Min lilla chiliplanta har fått en rejäl frukt. Detta är sorten Espelette, som jag valde efter mycket funderande. Viktigt för mig var att den skulle ha smak utan att vara för stark, att det skulle gå att lagra bra genom torkning, och att det skulle funka bra att odla i en kruka ute på balkongen.

Nu efteråt har jag upptäckt att det är en anrik chili jag valt! Så här står det på Svenska Chilipepparföreningens hemsida:

"Piment d'Espelette är en mycket speciell chilepeppar som odlas i byn Espelette i den franska regionen Aquitaine i sydvästra Frankrike. Piment d'Espelette är klassificerad som en AOC-produkt (skyddad ursprungsbeteckning) precis som franska viner och roquefortost. Endast en viss mängd odlas och produceras varje år. Plantan blir 50-60 cm hög. Frukterna mognar från grönt till rött och blir 8 - 12 cm långa och 2 - 4 cm breda. De har en cylindrisk och avsmalnande form med markerad spets. Denna sort passar utmärkt för utomhusodling men den trivs också bra i kruka på altan, balkong eller i växthus. De gröna frukterna har stort matlagningsvärde som stekt grönsak, i äggrätter eller i såser, grytor och soppor. Piment d'Espelette kommer ursprungligen från Mexiko och Sydamerika och hittade till Frankrike under 1600-talet. Idag är denna exklusiva chilepeppar en viktig och populär ingrediens i det sydfranska och baskiska köket. Piment d'Espelette skördas i slutet av sommaren och i september hängs karakteristiska girlanger av chilepeppar från balkonger och husväggar i hela området. Efter att frukten torkats, rostas den för att sedan malas till ett grovt orangefärgat pulver. Det färdiga pulvret har en nyanserad och fyllig, mogen karaktär och en kryddighet som kännetecknas av en djärv men subtil hetta. Mald Piment d'Espelette är en mycket behaglig och god krydda. Prova i soppor och såser men smaksätt mot slutet av tillagningen för att bevara den fulla smaken. Den går bra ihop med ägg, fisk, kött, potatis och andra grönsaker. Passar även att använda som ett något mildare alternativ till cayennepeppar. Styrkan ökar i frukterna i takt med mognaden. Det malda pulvret är något starkare och uppgifter tyder på cirka 4000 scovillegrader. Det är dock inte bekräftat. En mycket populär och årlig festival hålls i oktober för piment d'Espelette."  I samma kruka som chilin, delvis stödd på denna, växer en ärta. Den sådde jag ganska sent, eftersom jag fick den i ett fröbyte, och då hade jag inte plats för den i landet. Så jag sådde bara två frön för att se hur den skull bli, och dessa planterade jag tillsammans med chilin i en större kruka på balkongen. Den här sorten får häftiga, lila, ärtskidor och heter Blauwshokker. Ärtorna, som jag inte ännu sett, skall dock ha ordinär grön färg, men vara utmärkta att frysa, vilket ju är bra om jag får i gång en rejäl produktion.

Hänt på kolonilotten 2014-08-07

 I Stockholm blev det en besök på Rosendals Trädgård. En mycket inspirerande plats som jag kanske återkommer till. Där fanns en plantbutik, som i och för sig inte var så särskilt billig, kan som exempel nämna att en påse Runåbergs fröer kostade 40 kr, medan den om man handlar direkt kostar 25, plus porto så klart. Nu kan jag ha en viss förståelse för detta, då ju trädgården måste ha inkomster. Så jag stödde den genom att köpa några plantor.
Först och främst en sparris! Nu vill ju sparrisar inte växa i lerjord, men jag gör ändå ett försök! Har satt den i en nygtävs grop med köpejord, eftersom jag någonstans i mitt googlande har hittat information att de, även om de inte frodas, ger en viss avkastning på sådan jord. Vi får se hur det går! Och det bästa är att om man köper en hel planta dår man provsmaka några skott redan första året... även om den kanske är allra bäst att låta bli!
Framför den har ett gult smultron och en vit jordgubbe med annanasliknande smak fått sin plats. Även dessa fick följa med från Stockholm.

 Luftlöken som jag satte för ett tag sedan har kommit upp med små strån, och det har även sallad och rödbetor som jag direktsådde innan resan till Stockholm. Jag har ju även några rödbetor i paperskrukor här hemma på den heta balkongen som har fått en betydligt bättre start och redan är större än de direktsådda fast de är sådda senare.

Min nyköpta spenat åkte ner i jorden idag, lite grann av den i alla fall! I två väldigt sneda fåror, jag hade lite bråttom just då för det var dags att åka hem. Detta är nackdelen med en kolonilott; man kan inte bara gå ut och fixa det som ska fixas, det är ett litet projekt att ta sig dit och kräver lite planering.

Veckans vegetariska: indisk linsgryta med stekpannebröd

Idag var det vegetariskt igen! Vi har ingen bestämd dag, utan tat en dag som passar, men en dag i veckan ska det vara!
Den här gången testade vi ett recept på linsgryta från Kung Markatta. Efter ett visst googlande har vi förstått att linsgryta kan vara väldigt många olika saker, allt från vanlig köttfärssås med köttfärsen utbytt mot linser till mer kryddstarka saker med inspiration från Sydamerika, Afrika eller Indien. Vi valde då Indien, och jag har för första gången i mitt liv lagat mat med kokosmjölk. (Ja sådana är vi...)
Tre personer i familjen åt med god aptit, den fjärde var inte sårskilt imponerad men gillade brödet, och det var verkligen jättegott, men gick hårt åt gjutjärnspannan.
Vill man laga billig mat är den här rätten perfekt! Nu köpte jag inte Kung Markattas egna ingredienser, för de finns inte i vår lokala butik, men kravmärkta tomater, kokosmjölk, linser, filmjölk och mjöl av annat märke, och ändå räknade vi ut att hela lunchen kostade cirka 35 kr för hela familjen! Det är inte illa!

Höstsådd

Inspirerad av Skillnadens Trädgård ville jag prova att höstså lite. Mina rödbetor har ju tittat upp, men det finns ju plats i landet nu när löken plockas upp så...
Jag ville prova med spenat också, den behöver ju inte bli så stor! Men att få tag på grön var inte det lättaste! Var både på Plantagen och Granngården, men de hade skickat tillbaka sina fröer. Men på Blomsterlandet har de hängt med på vad som händer i odlarsverige. I alla fall har Nelson gjort det! Inte nog med att de har fröer, de har även delat in dem i olika grupper utifrån vilka som kan sås nu för att ge skörd i höst (tex spenat), vilka som kan odlas inne under vintern (tex basilika) och vilka som kan sås precis innan vintern för en tidig start nästa vår (t ex olika rotgrönsaker)
Jag blev så inspirerad att både svartrot och basilika fick följa med hem vid sidan av spenaten! Önskar nästan att jag hade köpt en machesallad också....

Hänt på kolonilotten 2014-08-14, Potatislök

Idag har jag skördat potatislöken! I våras fick jag ett antal sättlökar efter att jag efterlyst sorten på Alternativ.
Jag har tidigare fått lök av två varianter som samlades in av fröuppropet, men tyvärr har jag haft ihjäl den i samband med en flytt, vilket jag grämer mig mycket över. Den här har jag inget sortnamn på, men jag är ändå väldigt glad att jag fått tag i den!
Vitsen med potatislök är, för mig, att den går att förvara i vanlig rumstemperatur under en hel vinter och att den växer som en vitlök, alltså att man sätter klyftor som under sommaren blir till ett helt gäng små lökklyftor. Alltså kan man bli självförsörjande på inte bara själva löken utan även utsädet till denna! Helt perfekt!
I övrigt är det ju en ganska opraktisk lök eftersom klyftorna är små...
Så här står det om potatislöken på Fröuppropets/ Programmet för odlad mångfalds hemsida:

Nu är det dags att skörda potatislöken!
Potatislök, piplök, klyftlök och schalottenlök - benämningen på dessa lökar skiftar från plats till plats. De är alla varieteter av gul lök. Dessa lökar har odlats från norr till söder långt innan det blev möjligt att köpa sättlök till stor gul lök. Potatislöken (allium cepa tillhör Potatislök-gruppen) som den kallas botaniskt, bildar många sidolökar, beskrivs som starkare i smaken och tåligare att lagra. Lökarna är mycket hållbara, de går att förvara upp till två i rumstemperatur utan att de gror, ruttnar eller torkar.
Till Fröuppropets insamling har det kommit in 14 olika sorters potatislökar. Om en av lökarna, som fått namnet Hilda från Borgå berättar Hildas barnbarn:
"i maj, eller när jorden reder sig, tar man "sätulöuk" och planterar med 10- 12 cm avstånd. Andra veckan i augusti är det dags att ta upp löken. Den breds ut på en presenning och vänds försiktigt då och då för att torka. Det är viktigt att löken hanteras varsamt! När den torkat är det dags att tvinna löken. Man greppar tag i lökens rotända med vänster hand och blaständen med höger och tvinnar så att blasten eller piporna lossnar och det blir en hopsnurrad "tutt" i ena änden. Sedan plockas "sätulöuken" bort och stora och små lökar sorteras för sig i nätpåsar. Stora lökar används till lökbiffar och små till soppor och grytor. "*

På Alternativ finns det också lite att läsa.

Stadsodling i Stockholm

En av mina allra bästa vänner bor i Stockholm. Tyvärr, för det gör att vi träffas alldeles för sällan. Men nu helgen var det dags för ett sommarbesök. Stockholm är en främmande värld när man kommer från småstaden, och min vän lever också med en önskan att få komma ut på landet. Så hon odlar på balkongen! På tredje våningen en bit bortanför globen odlar hon ärtor, tomater, gurka, rädisor, smultron, och faktiskt även majs!
Majsen växer i höga och smala konservburkar, och trots att de fått en ofrivig torkperiod så är det minsann kolvar på den! Den är minst lika fin som min frilandsodlade!

 Ett nytillskott i min väninnas odling är vinrankan som just nu står en vit tunna under smultronen. Ska bli väldigt roligt att se hur det går med den. Eftersom hon har gröna fingrar och dessutom är väldigt duktig på att isolera saker och ting under vintern kommer det säkert att gå jättebra!

Innan barnen kom hade min väninna och hennes man även bin! Bikuporna stod i åkerkanten hos en bonde strax utanför Stockholm, han var glad för pollineringshjälpen och de fick färsk och gyllene honung! Eftersom det här projektet tog tid, det är omständigt att ta sig ut från stan och sköta om bina, så lade de ner denna verksamhet för några år sedan när barnen tog mer av tiden, men förhoppningsvis kommr även de att hitta ett ställe på landet och kan börja om med bina. Då ska de få lära mig!

På plantagen har man just nu rea, bland annat på barnprodukter från Hörby bruk
Hörby bruk ligger i Hörby och har såvitt jag kunnat utläsa omkring 35 anställda i fabriken där det mesta av arbetet utförs, även om man sedan 2003 har komponenttillverkning i Kina.
Man tillverkar skottkärror, vagnar, redskap, gungställningar och annat i metall och trä.
Varför jag gör reklam på detta vis för detta företag är att jag tycker det är roligt med företag som har tillverkning i Sverige. Det ger arbetstillfällen, och det innebär att produkterna tillverkats i enlighet med våra lagar och regler kring miljö och arbetsvillkor. Desutom blir jag glad av produkter som är gjorda av rena material (som inte är plast), de håller länge och är lätta att återvinna. Det finns inga saker som inte påverkar miljön, men vissa saker är lite bättre än andra, och de som håller länge är bäst.

Dessutom kan man, om man har barn, just nu köpa denna skottkärra för 150 kr på plantagen, vilket, enligt en koll på price runner, är ungefär hälften av vad den kostar i ordinarie fall!

Hänt på kolonilotten 2014-07-31

Har varit en sväng på kolonin på förmiddagen, och minsann om det inte tittar fram två majskolvar på den planta som blommade först! Min lycka är enorm, känns helt fantastiskt!

Ett annat glädjeämne är morötterna. Idag drog jag upp de första för se hur de blivit, och minsann om de inte var riktigt fina!
Jag har haft problem med morotsodlingen under tidigare år, eftersom vi har en sådana oerhört tung lerjord. Det har blivit minimorötter...
Men i år övergav jag alla roliga trefärgade morötter och moderna varianter och gick tillbaka till ursprunget. Early Nantes introducerades 1885 och enligt Runåbergs växer den bra även i tyngre jordar, och det stämde verkligen! Gammal är äldst, det är bara så...

Nästa gång ska jag skriva om sådant som gått mindre bra i odlingen...

Rödebetssådd i slutet av juli

Provade min "krukmakare" i går! Det var ingen konst att få till fina krukor, och så klart ville jag ju testodla i dem lite också. Efter att ha letat lite bland fröpåsarna besämde jag mig för att testa att så rödbetor. De hinner kanske inte bli så stora innan hösten är här, men de blir nog goda ändå! Dessutom så finns det ju de som sår i juli med gott resultat, Läs här om vad som sås i juli i Skillnadens Trädgård.

Vitt vinbär- min lilla stickling

I juni 2012 bröt jag en liten kvist från en buske med vita vinbär i en gammal trädgård utanför Gränna. Min släkt kommer ifrån Gränna, men inte precis där den här busken finns, så det var lite fräckt av mig faktiskt...
Men varken då eller nu är det någon som bor i huset eller tar vara vinbären, så jag har inget större dåligt samvete.
Vinbär förökas ju vanligen med avläggare, alltså att man böjer ner en gren, täcker över den med jord och väntar tills den har bildat rötter, klipper av grenen och flyttar den nya plantan till den plats där man vill ha den.
Men jag satte min lilla stickling i en vas i fönstret, och efter två veckor började den få rötter. Fyra veckor senare, 21 juli, såg rötterna ut så här, och då planterade jag den i kruka som jag hade på balkongen under sommaren.

Fram på sensommaren planterade jag den på mina föräldrars gård. Anledningen till att den inte kom till kolonilotten är att jag vill ha med mig den när jag någon gång hittar mitt eget lilla ställe, och på kolonin finns det mördarsniglar, vilket jag inte vill ha med mig!
Idag tittade jag till mitt lilla vinbär. Tyvärr så står det inte så bra, inträngt bland gräs och elände på vedbacken, men helt tappert har det åstadkommit ett gäng bär! Jag smakade, men de var inte mogna än, vilket gläder mig. Både röda och svart vinbär är mogna här nu, och detta gör ju att man får en längre vinbärssässong om man satsar på olika sorter!

 Funderar nu på om inte denna lilla buske ska få flytta till ett bättre ställe, ska förhandla lite med föräldrarna om detta! Sedan är också frågan om den bör klippas för att bli lite buskigare? Det krävs en del påläsning.
Men den som vill ska alltså veta att det är fullt möjligt att föröka vinbär med sticklingar!

Köttfri söndag

Att avstå från kött en dag i veckan är ett vinnande koncept, miljömässigt, ekonomiskt och hälsomässigt.
I vår familj började vi med vegetariska försök för två veckor sedan. Man kan väl inte säga att det blivit succe precis, men vi ger oss inte. I går blev det en grön ärtsoppa, receptet kommer från Go Greens ärtpaket, och den var verkligen god! Trodde på denna soppa när dottern vid provsmakning tyckte det smakade bra, men efter ett par skedar kom den: "mamma, jag måste erkänna en sak... det  var inte så gott..."

Men så lätt ger vi inte upp! Vi kommer att fortsätta våra försök tills vi hittar några rätter som går hem!
Här kan man läsa mer om varför det är bra att avstå från kött en dag i veckan!

Krukmakare- shoppingtips

Varje vår förgror jag små plantor för utplantering i 2 pluggbrätten. Det är 54 pluggar. Sedan så odlar jag en del i större krukor och i godislådor också. Troligen kommer jag dessutom att utöka odlandet nästa år.
Två pluggbrätten kostar strax under 100 kronor, och de håller i ungefär 3 år.
Med en krukmakare kan man göra ett oändligt antal tidningspapperskrukor som man sedan kan placera i godislådor av plast som fås i närmaste butik. Just nu är denna krukmakare på rea på Granit för 100 kr. Jag har tittat på den och liknande tidigare, men tyckt att det varit lite för dyrt när de kostat det dubbla.
Men nu slog jag till. På två år kommer jag ha tjänat in vad den kostar och slipper dessutom bidra till plastföroreningarna!

Kolonilotten 2014-07-26. Vitlök

Förra hösten fick jag vitlöksbulbiller från en granne på koloniområdet. Massor med miniatyrvitlökar från vitlökens topplökar. Han gav rådet att så dem på hösten, vilket jag också gjorde. Jag satte dem i godislådor som jag senare satte ut. Det kändes jättekonstigt att sätta ut små späda plantor på hösten, men det gick jättebra. När våren kom satte de igång att växa så snällt.

Bilbillerna såddes sensommaren 2013

De små stråna planteras ut efter ett par veckor, hösten 2013

Nu hade dock löken gått i vila. Blasten hade vissnat, och jag började oroa mig lite för den. Efter att ha googlat lite och ställt lite frågor på Alternativ beslutade jag mig för att plocka upp löken för att låta den vila torrt och svalt fram till hösten när jag tänker peta ner den i jorden igen.
Det var en ren fröjd att ta upp dem, de har vuxit rejält, de största är som sättlök för gullök ungefär.

Fyra av lökarna blommar, så de får står kvar i landet. På så vis kommer jag att få nya bulbiller som jag kan så och ha som backup om lökarna inte gillade att bli updragna utan hellre hade velat stå kvar.

Om allt går som det ska så kommer mina vitlökar nästa år växa till ytterligare och bilda klyftor.
Eftersom det tar två säsonger att ta sig från bulbill yill färdig lök är det ju således bra att jag får lite bulbiller att så även i år, så jag inte får något år utan viltlök.
Och sedan så kan blir man ju helt självförsörjande på vitlök, behöver inte ens köpa utsädeslök! Är inte det fantastiskt!

9 av 10 filmstjärnor väljer Lux toalettvål

När jag var barn fanns det bara fast tvål. Åtminstone var det så i mitt hem. Det var Lux tvål som låg på handfatet, och hos min mormor hängde den i en väldigt smart konstruktion på väggen med en magnet i. Man klämde in en metallplatta i tvålen och sedan hängde tvålen på väggen och blev aldrig kladdig och sunkig. Och den finns faktiskt i nyproduktion, till exempel här.

I vår familj använder vi nog runt tre pumptvålar i månaden. Det är ganska mycket vatten vi släpar hem, och det blir riktigt mycket onödig plast som ska tillverkas av olja, sopsorteras och återvinnas. Mycket miljöpåverkan. 36 flaskor om året...
Man kan också fundera lite över kostnaden. Vi lägger kanske 50- 60 kr i månaden på pumptvål. Det blir omkring 600- 700 kr om året. Ingen astronomisk summa, men hur länge räcker en fyrpack fast luxtvål som kostar 25?
Ja nog bör man klara sig ett par månader i alla fall, och snart får vi se, för idag går vi över från flytande till fast tvål! Detta är både för miljöns skull, men också på grund av att vi snart kommer att inleda ett projekt som vi kallar "snålåret", och som jag ska beskriva så småningom.

 

För den som har bekymmer om hygienen i fasta tvålar och andra sådana detaljer vill jag uppmana till läsning av denna blogg, som ger svar på det mesta!

Läsningen av denna blogg fick mig också att inse att vi kanske ska ta och hitta en tvål med glycerin i nästa gång det blir dags för tvålhandling. Fram emot jul eller så...

Min systers pallkragar

Idag fyllde barnens kusin fyra år, och vi har varit på ett underbart trädgårdkalas i min systers fina hem. I sin trädgård odlar hon i tre pallkragar, och hjälp vilken fart det är de pallkragarna!
Hon har enorma mängder ärtor, kryddor, och bladsallad.
Titta på den här bladpersiljan!

Jag ligger verkligen i lä odlingsmässigt!
Roligt att se hur lite plats man egentligen behöver för att kunna odla riktigt mycket mat.
I krukor i sitt uterum har hon även tomat, chili och gurka, hon använder alltså det varma uterummet som ett växthus vid sidan av att hon sitter där och njuter.
Hon har verkligen gröna fingrar på ett sätt som jag önskar att jag hade!
Nu har hon visserligen inga snigelproblem, och givetvis är det enklare om man har odligen där man bor och kan vattna kontinuerligt. Mina odlingar får ju finna sig i att torka under dagar i sträck även när det är välddigt hett som nu!
Icke desto mindre är hon riktigt duktig, lillasyster!

Plast i haven

I morse när jag slog upp DN möttes jag av en debattartikel som handlade om all den plast som finns i haven. Inte bara de här öarna av plast som flyter runt långt från land, utan också mikroplast, små, små plastfragment som finns överallt och som kommer in i oss människor genom fisken vi äter. Ett problem med de här plasterna är dels att de innehåller farliga kemikalier, och också att de binder andra miljöfarliga ämnen som finns i havet till sig. Detta anknyter till det jag skrev om situationen i östersjön i förrgår:
"Forskare misstänker att flytande mikroplaster som håller kvar miljögifterna i näringskedjan kan vara en anledning till varför halterna i Östersjön har planat ut och inte längre minskar"
50 % av plasten på stränder runt Östersjön kommer från privatpersoner, alltså typ plastpåsar som man bara släppt ifrån sig.
År 2012 tillverkades 288 miljoner ton plastprodukter i Europa, 40% av detta var förpackningar.
Som konsument har man alltså väldigt stor makt att påverka den här situationen.
I artikeln nämndes följande:

• Ta inte nya plastkassar varje gång man handlar.
• Undvik enångsbestick, muggar och tallrikar
• Släng aldrig skräp i naturen.
• Tvätta mindre. Kläder i syntetmaterial, tex fleece, släpper ifrån sig stora mängder plastpartiklar som inte kan filtreras bort i reningsverk utan åker med ut i naturen.
• Använd inte plast om det finns andra fungerande alternativ. 
• Sedan så ska man också undvika kosmetika med mikroplaster. Vad detta är för något vet jag inte. Jag är ingen storkonsument av smink själv, så detta är jag inte insatt i.

Så idag, när jag skulle handla födelsedagspresent till syskonbarnet tog jag med en tygkasse till stan. Det är det ju många som gör när det gäller mathandling, men allt annat? Och faktum är ju att en matkasse slutar ju ändå oftast som soppåse, och har någon sorts syfte med sin existens, medan alla de här småpåsarna man får på diverse ställen inte går att använda till något och bara bidrar till sopproblemet. Så nu slängde jag upp min tygkasse i både leksaksaffären och klädbutiken. Varför har jag inte tänkt på det förr?

Öland 3 - Föra Inspirationsträdgård

Eftersom jag är trädgårdsintresserad såg jag till att vi på resan norrut på Öland stannade till vid Föra Inspirationsträdgård som har öppet på helgerna under sommaren.

Så här presenterar de som driver trädgården sitt projekt:
"Kring den gamla skolan öster om kyrkan i Föra by 25 km norr om Borgholm, breder trädgården ut sig mer och mer över den före detta skolgården.

Vi odlar giftfritt och experimenterar med olika sätt att få växterna att trivas, t ex genom marktäckning med gräsklipp, fyraårig växtföljd, kompost och andra naturliga gödselmedel. Vi använder det vi odlar av frukt, bär och grönsaker samt örter som mat och medicin i hushållet.

Men först njuter vi av skönheten!

I TRÄDGÅRDSBUTIKEN hittar du bland annat redskap, presenter och plantor. Butiken har utvidgats och innehåller ännu mer fina saker
t ex underbara tvålar att sköta om sig med efter en dag i trädgården."*

Den dag vi kom dit var det varmt, och just då var det folktomt i trädgården, vilket var en nackdel. Vi kände oss nästan som om vi invaderade en privat trägård utan lov. Det blev därmed ett ganska snabbt varv i trägården.

Den stora behållningen av besöket var hunden Sickan som självmant kom fram till oss när vi tittade på plantorna som fanns till försäljning. Barnen var överlyckliga, för Sickan var helt klart en fantastiskt snäll och barnvänlig hund, men jag förstod inte riktigt om ägaren tyckte det var okej att barnen gullade så mycket hunden eller ej, så jag kände ett visst behov av att komma därifrån!

Jag tog stora flickan och dök in i den kombinerade trädgårdsbutiken och cafeet för att komma in i svalkan. Sådant kan ju vara ett misstag när man varken är på jakt efter spadar, hemkokt sylt eller glass, så för att komma därifrån med hedern i behåll inhandlades en fröpåse för 10 kronor. Stockrosor har jag aldrig odlat, jag odlar ju i princip bara ätbara saker, men det ska bli roligt att se hur det går.

Vårt besök i Föra blev inte långt, och jag gör det nog inte rättvisa, jag tror det kan vara jättetrevligt vid rätt tidpunkt, jag har sett på FB- sidan att de har olika evenemang, till exempel musikunderhållning,örtagårdsvandringar och beskärningskurser, men man ska inte förvänta sig stora eller inovativa odlingar, det är en ganska ordinär trädgård, men med café och en mindre butik.
Jag tror också att det vore intressant att blir guidad i Föra trädgård. Att höra ägarna tala om sitt projekt vore spännande, för då kunde man få en bild av visionen, av det som ännu inte hunnits med, hur tankarna går. För trädgård tar ju tid...

Hänt på kolonilotten, 2014-07-21

Trots att kolonilotten har varit övergiven och ovattnad under vår resa hade den klarat sig bra. Den eländiga lerjorden som jag annars retar mig på har ju den fördelen att den håller vätan bra.
Och roliga saker hade minsann hänt!
Majsen, Golden Bantam, har börjat blomma! Det är mitt första fösök med majs, och jag är glad att det verkar lovande. Om det blir bra så ska jag utöka majsodlingen till nästa år! Utsädet till den här majsen har jag köpt på tradera, tror det var 7 frön för en tia, och jag vet inte om det är dyrt eller billigt, men det var bra kvalitet, för alla grodde, och om det blir kolvar på dem så har jag gjort en riktigt bra affär!

Bönorna växer så det knakar! Detta är Solberga, en gammal sort som hittades under fröuppropet och som nu saluförs av Runåbergs, Jag kommer kunna äta massor av bönor i vinter!

Slutligen har jag idag satt luftök! Under vår resa stannade vi till i Nybro hos en kvinna som jag fått kontakt med via alternativs facebooksida. Hon sålde luftlök, och två sådana här löksamlingar fick följa med hem till mig. Den ena delade jag och satte jag idag, den andra tänker jag sätta senare i höst för att kunna se vad som passar bäst!

Öland 2 - algblomning

Vi tillbringade mesta tiden under semestern på södra Öland. Men dagen vi åkte hem åkte vi norröver, för jag har aldrig varit där och ville gärna se den delen. Sedan så skulle vi bada i den berömda Bödabukten också så klart.
Men först gjorde vi ett stopp vid Byrums raukar. Mest för att det ska finnas trilobitfossil där, och jag och dottern tycker båda att det är som en skattjakt att leta fossil.
Men usch vilket lerigt och ledsamt vatten det var där! Och när vi gick där på stranden så såg jag helt plötsligt att den var full av döda små fiskar!

Helt plötsligt drabbades jag av en känsla av oro. Död fisk? För mig är det en varningssignal. Mina blickar sökte sig till siluetten av Oskarshamns kärnkraftverk som tornade upp sig i horisonten. "Rör inte vattnet" sade jag till min dotter.
Jag ville därifrån.
Uppvuxen i smålandsskogen visste jag inte vad det var jag såg, men det var alltså min första algblomning!
Vi reste över till östra kusten och Böda för att bada, men det var lika illa där, om inte värre, och jag gick fram till några av de få människor och frågade "vad är det med vattnet?"
Så det blev inget bad den sista semesterdagen.

Algblomning är en naturlig process som inträffar under vår och höst, men på grund av övergödningen av haven har vi fått allt kraftigare algblomningar även under högsommaren.*
Sedan 1975 har algblomningen tidigarelagts med tre veckor, från omkring 8 augusti till omkring den 19 juli. Orsaken till detta är att havet göds med kväve och fosfor och att det värms upp fortare på våren. Dessutom har genomsnittstemperaturen under sommaren höjts med en grad.*

Angela Wulf är professor i marinekologi vid Göteborgs universitet och hon säger så här till Sveriges radio:
" När cyanobakterierna faller ned till botten så ökar syrebristen där nere när de ska brytas ned. Redan idag är 15 % av Östersjöns bottnar döda och ytterligare 30 % lider av svår syrebrist. De syrefria bottnarna i Östersjön har till exempel gjort det svårt för torsken att föröka sig, eftersom äggen dör när de sjunker mot djupen.
Östersjöländerna har lyckats få ned sina övergödande utsläpp med 25 % under senare år, men eftersom inte friskt syrerikt vatten trängt in från Nordsjön på länge, verkar åtgärder inte hjälpa de döda bottnarna." *

Det är frustrerande att läsa att de där 25 % inte gör någon verkan ännu, vi måste jobba ännu mer med att få ner utsläpp från jordbruk och trafik. Så det gäller att handla kravmärkt, som inte konstgödslats, och att köra mindre bil. Dessutom ska man låta bli att kissa i vattnet: den urin som en människa ger ifrån sig under ett dygn räcker för att göda ett kilo cyanobakterier!*

Öland 1 - Maten

Nu är vi hemma från en helt fantastisk vecka på Öland!
Det finns mycket att rapportera, men jag börjar som utlovat med maten- och då menar jag inte kroppkakorna, även om det ligger en förpackning i kylen som ska provsmakas. Däremot kan jag nämna att vi grillade lokalodlat varje kväll!
För ett par år sedan, när vi flyttade från en lägenhet i markplan med en liten täppa till denna, större, lägenhet, men utan utplats, och således inte längre kunde ha någon grill, köpte vi oss då och då en liten engångsgrill för att kunna åka iväg och grilla ibland. Fruktansvärt resursslöseri så klart, och inte blev det speciellt bra resultat heller, för en sådan där liten grill håller ju inte värmen särskilt länge. Och eftersom detta inte kändes hållbart så införskaffade vi i stället en hinkgrill, och den har vi haft väldigt stor glädje av genom åren. Man kan preparera den med kol hemma och ta med den vart som helst, den står på små utfällbara ben så det blir inte alldeles svart under, och det får plats mer kol i den så man kan grilla rätt länge.
Den får nu följa med på alla semestrar, och i år har den blivit flitigt använd. Vi har grillat tomater och lök, och förkokt potatis, allt inköpt på gårdsbutiker av det slag där man tar det man vill ha och stoppar pengarna i en låda. Givetvis har det även hamnat både fläskkotlett och kyckling på grillen, inte från gårdsbutiker, utan från Ica, men svenska! Tyvärr klarar inte ekonomin av att köpa kött på annats sätt än det konventionella.
Vi höll oss mestadels på södra delen av ön och där kan jag rekomendera:
Havtornsgården, som är kravcertifierad och har en liten bod vid vägen, och
Norrgården grönsaker i Ventlige, där vi handlade det mesta eftersom det var den vi passerade oftast.

Det är en fröjd att bila på Öland, ja inte att bila kanske, men järnvägen är ju nedlagd (obegripligt på en så lång ö!) men utsikten från bilfönstret är fantastisk. Man har alvaret på ena sidan och fina, plana åkrar på andra sidan där solen gassar över grödorna. Vi såg mycket majs, och mycket potatis, och bevisligen måste det även odlas en hel del bruna bönor och raps, eftersom bönchips,konserverade bönor och rapsolja från ön saluförs i Ica- butikerna. Verkar i princip bara vara Ica på ön!
Äter folk fortfarande traditionella bruna bönor? Vi gör det inte... jag tyckte inte om det som barn, när vi hade det menyn hemma, och jag tycker inte om det nu. Förmodligen är jag inte ensam om detta, och kanske är det ett försök att hitta en ny kundgrupp när man lägger in bruna bönor i chilisås. Fanns även med tacosmak. Det blev en burk som vi idag testade till tacosen, hade ju varit perfekt om det kunde funka som ersättning till köttet. Tyvärr gick det inte hem hos dottern. Mannen och jag åt, men jag tror nog även han skulle ha svårt att helt avstå från köttfärsen till förmån för bönorna. Jag skulle göra det, men av ideologiska skäl mer än för smaken!  Vill man testa kostar en burk 20 kr på Ica!

Det bakas bröd på Öland också! Bröd som finns i alla matbutiker och som kommer från ett bageri i Löttorp där fem personer jobbar. Bageriet är en sammanslagning av två små, gamla,  bagerier, Grönhögsbröd och Sörens bröd, och de använder inga konserveringsmedel i brödet, samt att mjölet kommer från Skånemöllan som enligt hemsidan tycks ha en ganska väl utvecklad miljömedvetenhet. Detta bröd åt vi tillsammans med gurka från gårdsbutikerna- och så ost från Ica förståss!

Det är ingen konst att äta gott och närproducerat på Öland!

Dill. Odlad av mig och av Findus. En liten prisjämförelse

I morgon åker jag och familjen bort en vecka, så därför passade jag idag på att klippa ner dillen, jag vill inte att den ska hinna lägga för mycket energi på blommor och sådan där, mer än tre stadiga plantor som jag lämnade för att de ska bli kräftkronor,
Efter Saras modell, som jag skrev om igår, lämnade jag 4 cm stjälkar i landet för att få en "andraskörd"
Min sådd bestod av en 25 kronors påse som jag bredsådde. Utdelningen så här långt är 6 dl frusen dill, eller 66 gram.
Om man köper dill från Findus får man betala 9.90 för 35 gram.
Hitills har jag alltså förlorat en 15 kronor på denna odling, men om man hoppas på den där andraskörden och dessutom räknar in dillkronorna så blir det kanske plus på kontot!
Nu är det ju inte så att jag odlar för att spara pengar egentligen, men det är ju ändå något att reflektera över, helst ska man ju tjäna på att odla själv, det ska inte vara dyrare än att köpa saker som gått igenom många led i handelskedjan, som har konstbevattnats och konstgödslats och allt möjligt! För alla sådana saker borde kosta, annars är det någon, kanske lastbilsshauffören som kör omkring dillen, som inte får ordentligt betalt. Annars är det så att Findus har mycket bra inköpspris på sina fröer... (Kan man ta dillfrö själv? Eller ja, det är ju klart att man kan, men är den frökonstant?)

Dock odlar Findus enligt hemsidan all sin dill i Sverige, för att den växer bäst här, och det är ju bra! Odlas i Sverige gör även persilja, gräslök, spenat (naturell och stuvad, inte den med vitlök!) rödbeta, gulbeta, vanliga morötter, grönkål, kålrot och ärtor.
Allt annat är importerat. Helt förståeligt när det gäller oliver, men obegripligt när det gäller bönor! Jag missunnar inte någon människa sitt jobb, den person i Polen som jobbar med odlingen av "små skurna bönor" är ju så klart beroende av sin inkomst. MEN man kan misstänka att den har lägre inkomst än om hen hade jobbat med bönor här i Sverige, kanske är det lite lättsammare inställning till besprutning, och man kan  vara helt säker på att bönorna har åkt längre på vägarna än om de odlats på Öland (där jag har förstått att det är extra god jordmån för bönor)
Hur som helst så är det faktiskt Öland jag ska till i morgon, så då ska jag titta lite bönfälten, bruna bönor finns det, det är jag helt hundra på!

Tack Garnhumlan för att du har följt med!

Att bli sjävförsörjande

Drömmen är ju att kunna bli till stor del själförsörjande. Dit är det långt. Men här är en som kommit dit, Sara med Skilnadens trädgård.
Själv är jag i det närmaste självförsörjande på lök! Det är alltid nåt!
I veckan åt vi våra första egna lökar, och idag blev blasten sallad till tacosen! Allt som går ska ätas!