Idag har jag skördat potatislöken! I våras fick jag ett antal sättlökar efter att jag efterlyst sorten på Alternativ.
Jag har tidigare fått lök av två varianter som samlades in av fröuppropet, men tyvärr har jag haft ihjäl den i samband med en flytt, vilket jag grämer mig mycket över. Den här har jag inget sortnamn på, men jag är ändå väldigt glad att jag fått tag i den!
Vitsen med potatislök är, för mig, att den går att förvara i vanlig rumstemperatur under en hel vinter och att den växer som en vitlök, alltså att man sätter klyftor som under sommaren blir till ett helt gäng små lökklyftor. Alltså kan man bli självförsörjande på inte bara själva löken utan även utsädet till denna! Helt perfekt!
I övrigt är det ju en ganska opraktisk lök eftersom klyftorna är små...
Så här står det om potatislöken på Fröuppropets/ Programmet för odlad mångfalds hemsida:
Nu är det dags att skörda potatislöken!
Potatislök, piplök, klyftlök och schalottenlök -
benämningen på dessa lökar skiftar från plats till plats. De är alla
varieteter av gul lök. Dessa lökar har odlats från norr till söder långt
innan det blev möjligt att köpa sättlök till stor gul lök. Potatislöken
(allium cepa tillhör Potatislök-gruppen) som den kallas botaniskt,
bildar många sidolökar, beskrivs som starkare i smaken och tåligare att
lagra. Lökarna är mycket hållbara, de går att förvara upp till två i
rumstemperatur utan att de gror, ruttnar eller torkar.
Till
Fröuppropets insamling har det kommit in 14 olika sorters potatislökar.
Om en av lökarna, som fått namnet Hilda från Borgå berättar Hildas
barnbarn:
"i maj, eller när jorden reder sig, tar man "sätulöuk" och
planterar med 10- 12 cm avstånd. Andra veckan i augusti är det dags att
ta upp löken. Den breds ut på en presenning och vänds försiktigt då och
då för att torka. Det är viktigt att löken hanteras varsamt! När den
torkat är det dags att tvinna löken. Man greppar tag i lökens rotända
med vänster hand och blaständen med höger och tvinnar så att blasten
eller piporna lossnar och det blir en hopsnurrad "tutt" i ena änden.
Sedan plockas "sätulöuken" bort och stora och små lökar sorteras för sig
i nätpåsar. Stora lökar används till lökbiffar och små till soppor och
grytor. "*
På Alternativ finns det också lite att läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar